”Nattugglor” av Edward Hopper 1942
Beskrivning
Tavlan är en oljemålning målad på duk med måtten 76 x 144 cm. Färgerna är, om än dova på vissa ställen, klara och det är tydliga kontraster mellan mörker och ljus. Trots att bilden har ett centralperspektiv, med den ensamme mannen i centrum, är den delad i två delar. En del är helt utan levande varelser utan de människor som förekommer är koncentrade till halva bilden. Det är påtaglig brist på rörelse i bilden.
Bilden har ett ganska grunt perspektiv där förgrund och bakgrund är ödsligt och tomt och målat i ett kalla färger.
Denotation
Ena delen av tavlan är ödslig, mörk och utomhus, utan några levande varelser. Det är sent på natten och alla fönster är svarta och alla dörrar är stängda. Inga utsmyckningar syns i skyltfönstren. Gatan lyses upp av ljuset från caféet, med ett kallt och metalliskt sken.
Andra halvan av tavlan visar ett nattöppet café. Vid disken sitter tre personer, en ensam man som man bara ser ryggtavlan på och ett par som sitter med ansiktena mot betraktaren. Caféägaren syns i profil. Caféet är ordenligt upplyst med det starkt och vitt sken. Ingen av människorna verkar prata med varandra.
Konnotation
Gatan är folktom, ödsligheten och livlösheten är påtaglig. Storstaden är trots sin folktäthet en öken. Och speciellt farlig när det är mörkt. Anonymiteten och bristen på utsmyckningar och detaljer visar på en rädsla av att synas.
Den ensamme mannen i baren är inte bara fysiskt ensam. Lätt kutad rygg och med ryggen åt betraktaren gör att hela varelsen utstrålar ensamhet och alienation.
Caféägaren/arbetaren är en man med grått hår och är medelålders. Han är framåtlutad och man känner att han är trött och har jobbat många timmar. Kanske detta inte är hans enda arbete utan han måste ha flera jobb för att överleva. Man anar tuffa tider.
Paret i baren verkar höra ihop men man får en känsla av att en viss tveksamhet finns dem emellan. Deras ansikten visar inte på några känslor. Kvinnan sitter och nonchalant tittar på sina naglar men hennes hand ligger placerad tätt intill hans. Hennes kropp är inte direkt vänd mot mannen men den är heller inte bortstötande. Mannen tittar rakt fram, kanske beställer han något. Man får en känsla av ”den tyste starke mannen” .
Stereotyp
Vilka människor är ute sent om natten? Stereotypen säger att det är ensamma och olyckliga människor eller människor som måste arbeta, med ett lågstatusyrke, för att överleva. Konstnären har verkligen lyckats med att förmedla detta både genom kompositionen och med färgsättningen.
Metafor
Ödsligheten i bilden och människornas brist på kommunikation kan visa på konstnärens egen syn på mänskligheten. Människor är ensamma varelser, den amerikanska devisen att ”ensam är stark” håller inte när verkligheten (här natten) slår hårt. Du kan ha människor omkring dig men i slutändan är du ändå ensam. Inte många hjälper någon som är ”down and out”.
Tavlan är en oljemålning målad på duk med måtten 76 x 144 cm. Färgerna är, om än dova på vissa ställen, klara och det är tydliga kontraster mellan mörker och ljus. Trots att bilden har ett centralperspektiv, med den ensamme mannen i centrum, är den delad i två delar. En del är helt utan levande varelser utan de människor som förekommer är koncentrade till halva bilden. Det är påtaglig brist på rörelse i bilden.
Bilden har ett ganska grunt perspektiv där förgrund och bakgrund är ödsligt och tomt och målat i ett kalla färger.
Denotation
Ena delen av tavlan är ödslig, mörk och utomhus, utan några levande varelser. Det är sent på natten och alla fönster är svarta och alla dörrar är stängda. Inga utsmyckningar syns i skyltfönstren. Gatan lyses upp av ljuset från caféet, med ett kallt och metalliskt sken.
Andra halvan av tavlan visar ett nattöppet café. Vid disken sitter tre personer, en ensam man som man bara ser ryggtavlan på och ett par som sitter med ansiktena mot betraktaren. Caféägaren syns i profil. Caféet är ordenligt upplyst med det starkt och vitt sken. Ingen av människorna verkar prata med varandra.
Konnotation
Gatan är folktom, ödsligheten och livlösheten är påtaglig. Storstaden är trots sin folktäthet en öken. Och speciellt farlig när det är mörkt. Anonymiteten och bristen på utsmyckningar och detaljer visar på en rädsla av att synas.
Den ensamme mannen i baren är inte bara fysiskt ensam. Lätt kutad rygg och med ryggen åt betraktaren gör att hela varelsen utstrålar ensamhet och alienation.
Caféägaren/arbetaren är en man med grått hår och är medelålders. Han är framåtlutad och man känner att han är trött och har jobbat många timmar. Kanske detta inte är hans enda arbete utan han måste ha flera jobb för att överleva. Man anar tuffa tider.
Paret i baren verkar höra ihop men man får en känsla av att en viss tveksamhet finns dem emellan. Deras ansikten visar inte på några känslor. Kvinnan sitter och nonchalant tittar på sina naglar men hennes hand ligger placerad tätt intill hans. Hennes kropp är inte direkt vänd mot mannen men den är heller inte bortstötande. Mannen tittar rakt fram, kanske beställer han något. Man får en känsla av ”den tyste starke mannen” .
Stereotyp
Vilka människor är ute sent om natten? Stereotypen säger att det är ensamma och olyckliga människor eller människor som måste arbeta, med ett lågstatusyrke, för att överleva. Konstnären har verkligen lyckats med att förmedla detta både genom kompositionen och med färgsättningen.
Metafor
Ödsligheten i bilden och människornas brist på kommunikation kan visa på konstnärens egen syn på mänskligheten. Människor är ensamma varelser, den amerikanska devisen att ”ensam är stark” håller inte när verkligheten (här natten) slår hårt. Du kan ha människor omkring dig men i slutändan är du ändå ensam. Inte många hjälper någon som är ”down and out”.
Metonym
Ceféägaren är den mest upplysta personen i bilden och han är vitklädd. Han kan ses som den enda som är vaken och tillhandahåller värme och förtäring, som en räddande ängel.
Synekdoke
Genom att endast måla ett gathörn fårstår man ändå att hela storstaden är en ödslig och farlig plats där människor är ensamma och att ingen bryr sig.
Ceféägaren är den mest upplysta personen i bilden och han är vitklädd. Han kan ses som den enda som är vaken och tillhandahåller värme och förtäring, som en räddande ängel.
Synekdoke
Genom att endast måla ett gathörn fårstår man ändå att hela storstaden är en ödslig och farlig plats där människor är ensamma och att ingen bryr sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar